Infantinos idé om ett VM med 64 lag öppnar den gamla debatten om storlek och kvalitet

Gianni Infantino har sagt att idén om ett VM med 64 lag kommer att undersökas efter turneringen 2026. Debatten är inte enkel: tillgång och pengar står på ena sidan, turneringens kvalitet på den andra.

Idén är inte längre en sidokommentar

FIFA-tjänstemän väntas undersöka idén om ett VM med 64 lag före 2030.

Infantino formulerade tanken kring global tillgång och hävdade att fler nationer borde kunna drömma om att delta. Det gör ämnet större än en justering av formatet.

Turneringen 2026 är redan det första VM:t med 48 lag, med ett spelschema på 104 matcher. Att gå till 64 skulle inte vara en liten förändring. Det skulle omforma kvalificeringen, gruppindelningen, resandet, sändningsfönstren och den grundläggande känslan av turneringen.

Det är därför debatten måste förbli försiktig. En utökning kan öppna dörrar för fler regioner, men den kan också tänja på en produkt tills den bästa delen blir svårare att hitta. Fotbollen måste fråga inte bara hur många lag som kan spela, utan vilken sorts evenemang VM ska vara.

Det kommersiella argumentet är lätt att förstå

Ett större VM ger fler matcher, fler marknader och större nationellt intresse. Om ett land kvalificerar sig för första gången växer dess publik snabbt. Sponsorer och sändningsbolag lägger märke till det. FIFA får också ett starkare argument för att turneringen tillhör hela världen.

Detta är den starkaste sidan av utökningsidén. VM är inte bara en europeisk och sydamerikansk tävling, och mindre länder kan förbättras snabbare när ett verkligt mål är synligt. Infantino framförde den punkten direkt genom att tala om incitament och möjligheter.

Frågan är om den kommersiella logiken kan förbli kopplad till den sportsliga logiken. En större turnering bör inte bara skapa mer innehåll. Den bör skapa meningsfulla matcher som fortfarande känns värdiga tävlingens namn.

Läs också: Rajoys Frankrike-kommentar för in politiskt brus i Spaniens största vecka. Mer nyheter: Argentina, Frankrike, Spanien och England ger VM en klassisk finalfyra.

Kvalitetsfrågan kan inte viftas bort

Formatet med 48 lag har redan skapat en större första fas och en ny knockoutomgång med 32 lag. Vissa matcher har varit starka, och flera lag utanför den vanliga eliten har levererat seriösa stunder. Det stöder idén att fotbollsvärlden är djupare än gamla vanor medger.

Men 64 lag skulle ställa en annan fråga. Om nästan en tredjedel av FIFAs medlemmar når slutspelet förändras kvalificeringens värde. Den första omgången skulle kunna innehålla fler ojämna matcher, och turneringen kan behöva fler dagar eller fler samtidiga matcher för att förbli hanterbar.

Det gör inte en utökning fel i sig. Det betyder att FIFA borde visa formatet innan de ber folk att acceptera slagordet. Fans kan bedöma en plan. De kan inte bedöma en dröm.

2030-upplägget ökar pressen

VM 2030 är redan ett hundraårsjubileum över flera länder. Tidiga matcher planeras i Sydamerika. Huvudturneringen kommer att äga rum i Marocko, Portugal och Spanien. En modell med 64 lag skulle kunna få den geografin att kännas ännu mer ambitiös.

Det skulle också kunna skapa ett tydligare politiskt argument för att de sydamerikanska värdarna ska få arrangera mer än en ceremoniell match. Det kan vara en del av lockelsen. Men att lägga till lag för att lösa en värdhistoria skulle vara riskabelt om det skapar problem för spelare och supportrar.

Resor, återhämtning och tydligt spelschema spelar roll. Ett VM som blir för brett kan tappa rytmen. De bästa turneringarna bygger upp ett momentum. En version med 64 lag skulle behöva bevisa att den fortfarande kan bygga upp det momentumet i stället för att splittra det.

Spelarna måste vara en del av svaret

En större turnering påverkar också spelarna. Klubbkalendrarna är redan fulla, och landslagen kräver intensivt fysiskt och mentalt arbete. Fler matcher lägger inte bara till fler tv-timmar. De lägger till krav på resor, förberedelser och återhämtning.

Det är därför nästa diskussion bör omfatta mer än förbundsledare. Tränare, spelarfackföreningar, medicinsk personal och tävlingsarrangörer behöver alla förstå kostnaden. En utökning som bortser från spelarnas kropp riskerar att skada själva produkten som den vill växa.

Det kan finnas ett sätt att designa en bredare turnering som skyddar vilan och minskar antalet betydelselösa matcher. Men den designen måste visas i detalj. Utan detaljer kommer idén att framstå som ett kommersiellt drag först och ett fotbollsdrag sedan.

Det bästa argumentet vinns på planen

Om FIFA vill att den här idén ska vinna förtroende bör de börja med bevis från 2026. Vilka nya lag förbättrade evenemanget? Vilka matcher skapade ett genuint tävlingsvärde? Vilka regioner visade mer djup än väntat? Svaren på dessa frågor betyder mer än breda uttalanden om drömmar.

Argumentet för tillgänglighet är verkligt. Risken för urvattning är också verklig. Att behandla ena sidan som ädel och den andra som negativ skulle missa poängen. VM är värdefullt för att det är globalt och för att det fortfarande känns svårt att nå.

Ett VM med 64 lag kan bara fungera om det skyddar båda delarna. Fler flaggor ensamma räcker inte. Turneringen måste förbli vass, rättvis och begriplig från första match till final.

De nuvarande semifinalerna är den starkaste motargumentet

Finalfyran 2026 är en besvärlig bakgrund för expansionsdebatten eftersom den visar värdet av koncentrerad kvalitet. En större turnering kan ge fler länder tillgång. Det starkaste VM-argumentet framträder fortfarande när eliten möts under press och marginalerna är små.

Det avslutar inte diskussionen. Tillgänglighet spelar roll, och nya länder kan tillföra verklig energi. Poängen är att en utökning behöver en fotbollsanledning likväl som en kommersiell. Om formatet växer igen måste FIFA förklara hur de skyddar de matcher som får turneringen att kännas seriös.